För mig har tiden gått mycket till att läsa. Två böcker som jag i rasande takt plöjt är "Brunstkalendern" av Emma Hamberg och "Tröstaren" av Karin Wahlberg. Bra böcker båda två, men ingen av böckerna gav något djupare intryck.
Deckare är bara ett tidsfördriv för mig, men den var ändå ganska OK.
"Brunstkalendern" var lite veckotidningsaktig på nåt sätt. Charmig och lite ytligt skriven. Kanske lite Bridget Jones-lik. Det som var lite extra just med den boken var ju att det handlade om tre systrar och visst kunde jag känna igen mig lite ibland. Jag, en av tre systrar.
Jag kan rekommendera båda böckerna, men så där lite med ena handen bara....
Nån som läst?
4 kommentarer:
Precis idag läst ut Flickan med majblommorna av Karin Wahlberg. visst är det skillnad på deckare och andra romaner, men för mig är det lov och ledigt att sträckläsa deckare och då är det ju kul om de är bra. Och Karin Wahlberg tycker jag är bra. Jag ska leta upp Tröstaren på biblan. Som student är det många rundor dit och det är faktiskt så att bibliotekspersonalen reagerade på att jag beställt en deckare istället för kurslitteratur till jul... Det kanske inte är så sensationellt om man inser attjag bor på Orust, den lilla kommunen på den stora ön.
Ja, Karin Wahlberg är en av de deckarförfattare som jag tycker om. Jag läste Blocket för något år sedan, den som handlar om när hennes dotter blir misshandlad och får allvarliga skador.
Förra årets urval i bokcirkeln på Akademibokhandeln var alldeles för många deckare, så nu försöker jag hitta annan litteratur.
Efter Stieg Larssons trilogi blev jag ganska mättad i deckarområdet....
Vad kul med blogg. Det har jag aldrig provat, men någon gång ska väl vara den första. Jag läser också mycket böcker, fast inte i ditt tempo, men har alltid minst två böcker på gång samtidigt. Läser just nu Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón. Handlar om ett mystrerium om en bortglömd bok och författare. Ganska bra, men jag får väl återkomma när jag är klar med den. Håller med er om deckare. Kan vara härligt att sluka någon på semestern men man blir ganska fort mätt och längtar till litteratur där det inte är ett mord i centrum.
Hej igen! Jag håller med Barbro. jag gillar också Arnaldur Indridasson. Men det tog tid. Erlendur, som kriminalaren heter var svår i början, men för mig vinner han i längden. Det blir en historia i sig att få följa honom, bortom mordhistorien. Läste nyligen Änglarösten av honom. Men jag tror det är bra att följa honom från början..
Skicka en kommentar