Läste en rad om Moa Martinsson på Vetgirig och blev nyfiken. Nu är jag i full gång med att läsa "Kvinnor och äppelträd". Kvinnor på 30-40 talet. Livet var inte som nu. Vi har egentligen inget att klaga på. Allt är bara I-landsproblem...
Moa skriver väldigt speciellt, som om hon stod bredvid och berättade i stunden. Typ: " En liten flicka hittar hem.. istället för "Ellen hittar hem...
Spännande läsning. Det känns som att lära känna min mammas generation, och kanske lär jag känna min mamma också...
3 kommentarer:
Moa Martinsson är verkligen läsvärd. Får lust att plocka fram Kvinnor och äppelträd ur bokhyllan och göra en omläsning. Om jag hinner... Har lånat boken av Joyce Carol Oates som du skrivit om på bibblan. Men just nu upptar Anna Karenina hela min lästid.
Ja i snabb följd läste jag också fortsättningen; Sallys söner. Det var spännande att läsa just kvinnolitteratur från den tidsåldern, speciellt att det var svenskt också.
Själv är jag inne på Elin Wägner. Läser Pennskaftet just nu. Verkligen en annan tid. Nästan lite svårt eftersom den är så tidsbunden. Tur nog är det fylliga kommentarer och ordförklaringar med. Inte så många som har en "Rembrandt" på huvudet längre tex. Och mycket som är så underförstått som vi inte lägger in i saker nu förtiden. Som att om en kvinna är ensam med en man så innebär det automatiskt att hon "ger sig åt honom". Nu kan man ju vara vänner på ett helt annat sätt. Den är väldigt intressant som tidsdokument och var väldigt vågad för sin tid.
Skicka en kommentar