Moa

Läste en rad om Moa Martinsson på Vetgirig och blev nyfiken. Nu är jag i full gång med att läsa "Kvinnor och äppelträd". Kvinnor på 30-40 talet. Livet var inte som nu. Vi har egentligen inget att klaga på. Allt är bara I-landsproblem...
Moa skriver väldigt speciellt, som om hon stod bredvid och berättade i stunden. Typ: " En liten flicka hittar hem.. istället för "Ellen hittar hem...
Spännande läsning. Det känns som att lära känna min mammas generation, och kanske lär jag känna min mamma också...

Älskad, saknad

Joyce Carol Oates, min första bok av henne. Det var en härlig bekantskap. Stor värme i hur hon skriver och i vad hon skriver. Jag rekommenderar!!

Hennes bok om Niki vars mamma blir rånad och mördad är en bok om sorg, att sörja och låta saker ta sin tid.
En bok om att lära känna sin mamma i efterhand, genom att möta mammans värld, vänner, platser.
Vacker och berörande.

Ska jag våga läsa min mammas gamla brev?
Vill jag?